One thing lead to another.
Till att börja med ska jag berömma den fantastiska julen jag har fått fira med familjen.
Med mycket god mat, fina klappar (roligast var nog att ge bort allt fint) och framför allt stämningen att vakna upp
på julaftonsmorgon med ett lätt pirr i magen av lugn.
Varför är det alltid så att när man väl gråtit, slagits och skrikit för att få det man vill ha mest här i livet och då när
man väl får det så känns allt så verklighetstroget. Är detta meningen? Ska det vara vi? Känns det rätt? Går det att läka ihop igen?
Det är frågor man ställer sig men som ingen kan svara på.
Jag har stället mig dem frågorna hela tiden men samtidigt så känner jag mig nöjd, lugn och trygg när jag sedan får vakna upp i famnen på honom.
Men vad är det då som sitter längst in i roten, som hugger till när det är något ojämnt.
Jag vet inte vad jag svamlar om längre... Jag är så utarbetad och slut efter allt som varit att jag nu inte ens orkar ta in ett djupt andetag.
Jag ska ta den tid jag behöver för att läka mina sår, sen ska jag när det nya året börjar sätta igång med det jag så länge väntat på. Min början på livet!
(Jag vet att man inte ska säga "början på livet" för varje dag du förbrukar, varje minut du andas så lever du faktiskt och man ska inte glömma av det, för då mister man alla stunder man aldrig mer får tillbaka).
Men som ett avslut,
God fortsättning och Fin påbörjan, så hörs o syns vi snart igen! =)
Things I didn't know...
Jag orkar knappt stå på mina ben, jag skakade mig till sömns, jag snubblar nerför trappan....allt av ren o skär lycka.
Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig att du faktiskt skulle komma in i mitt liv igen. Att du skulle hålla om mig om nätterna, att du skulle komma smygandes med små kyssar i nacken vid middagslagningen..att du skulle säga "jag älskar dig" igen.
Jag kan inte med ord beskriva att detta var den bästa julklappen jag kunde fått någonsin, även om det inte är jul riktigt än...
Jag kan nu äntligen släppa allt det tunga och tråkiga bakom mig och bara fortsätta framåt.
Det som ligger uppför backen nu är julklappshandel, nyårsplanering, tränings come back och flytt hemifrån!
Nej det är konstigt, när man får smaka på lyckan har man helt plötsligt inte så mycket att skriva om längre men när man sitter där med gråten i halsen och ser inget annat än mörkret falla in, då har man uppenbarligen en hel novell att skriva.
Nu åter till tv soffan, chips påsen och some love! Bye :)
Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig att du faktiskt skulle komma in i mitt liv igen. Att du skulle hålla om mig om nätterna, att du skulle komma smygandes med små kyssar i nacken vid middagslagningen..att du skulle säga "jag älskar dig" igen.
Jag kan inte med ord beskriva att detta var den bästa julklappen jag kunde fått någonsin, även om det inte är jul riktigt än...
Jag kan nu äntligen släppa allt det tunga och tråkiga bakom mig och bara fortsätta framåt.
Det som ligger uppför backen nu är julklappshandel, nyårsplanering, tränings come back och flytt hemifrån!
Nej det är konstigt, när man får smaka på lyckan har man helt plötsligt inte så mycket att skriva om längre men när man sitter där med gråten i halsen och ser inget annat än mörkret falla in, då har man uppenbarligen en hel novell att skriva.
Nu åter till tv soffan, chips påsen och some love! Bye :)
Smärta ...
Detta är heeelt sinnesjukt.
Visst jag blev ledsen och har mått piss sedan jag och K gjorde slut.
Men inte fan trodde jag att jag kunde må sämre.
Efter förra helgen, allt har alltså hänt på en vecka, så har jag gått ner mig själv mer o mer o mer.
Jag vaknar om nätterna, jag är alltid trött, jag har tappar lusten och suget för roliga saker.
Och det värsta som finns, jag klarar inte av att höra om kärlek eller ens se kärlekspar gå på stan o strosa för lite julhandel.
Jag klarade inte ens av att igår se på Idol när Erik vann och tog upp sin flickvän.
Jag får sådan kramp i hjärtat, en helt obeskrivlig känsla av smärta... den varar länge, den ilar och borrar sig djupare för varje gång. Jag vaknar med denna smärta i mitt bröst varje morgon, sedan lägger den sig lite för att sedan komma tillbaka o besöka mig mååånga gånger under dagen.
Jag har varit med om en jävla massa skit saker, som jag inte vill dela med mig av till någon. Inte ens mina närmsta vet speciellt mycket om allt det här. Men ni ska veta att jag har fått betala ett högt pris för att sitta på denna stol idag och kunna skriva här.
K. tror sig veta en massa dumma saker jag har gjort...vilket resulterar i en onödigt stor konflikt ständigt och jämt mellan oss.
Men istället för att faktiskt ge mig chansen att få prata och berätta så ignorerar han mig och fortsätter sura.
-Om du, K, kan tänka dig att lyssna på mig någon gång så ska jag berätta precis vad jag varit med om...då kommer du inte tro så jävla mycket ont o mig!!!
Varför kan inte vi få vara som vi var förr- gå och handla mat tillsammans, hålla om varandra, gå på bio. Ha en av alla våra underbara och mysiga hemmakvällar framför tv'n med god mat och godis och en himla massa kärlek. Varför får inte vi gå och julhandla tillsammans och vara lyckliga som de andra paren på stan? Varför får inte vi vakna upp tillsammans varje advent och mysa en stund med lite glögg och ett varmt täcke?
Frågan jag ställer mig varje dag och varje natt är- kommer jag få vad jag önskar mig i julklapp, att få vakna upp med dig på julaftons morgon, ha en god lång frukost, duscha, ta en härlig promenad, utbyta julklappar och sedan åka hem till våra föräldrar för julmat?! Hade jag fått uppleva detta, hade jag gjort precis vad som helst- hör ni det?! Precis vad som helst.........Kan inte du också höra det K. Vill inte du det också?
Släpp då allt ont och tråkigt runt oss och gå ihop med mig, vi är ett team, vi ska vara dem starka mot världen, men världen tycks komma emellan oss då o då. Jag har tappat andan, min mage är tom, mina kinder färglösa- jag kan inte göra mer än vad jag gjort. Jag lämnar detta nu, en gång för alla.....
Visst jag blev ledsen och har mått piss sedan jag och K gjorde slut.
Men inte fan trodde jag att jag kunde må sämre.
Efter förra helgen, allt har alltså hänt på en vecka, så har jag gått ner mig själv mer o mer o mer.
Jag vaknar om nätterna, jag är alltid trött, jag har tappar lusten och suget för roliga saker.
Och det värsta som finns, jag klarar inte av att höra om kärlek eller ens se kärlekspar gå på stan o strosa för lite julhandel.
Jag klarade inte ens av att igår se på Idol när Erik vann och tog upp sin flickvän.
Jag får sådan kramp i hjärtat, en helt obeskrivlig känsla av smärta... den varar länge, den ilar och borrar sig djupare för varje gång. Jag vaknar med denna smärta i mitt bröst varje morgon, sedan lägger den sig lite för att sedan komma tillbaka o besöka mig mååånga gånger under dagen.
Jag har varit med om en jävla massa skit saker, som jag inte vill dela med mig av till någon. Inte ens mina närmsta vet speciellt mycket om allt det här. Men ni ska veta att jag har fått betala ett högt pris för att sitta på denna stol idag och kunna skriva här.
K. tror sig veta en massa dumma saker jag har gjort...vilket resulterar i en onödigt stor konflikt ständigt och jämt mellan oss.
Men istället för att faktiskt ge mig chansen att få prata och berätta så ignorerar han mig och fortsätter sura.
-Om du, K, kan tänka dig att lyssna på mig någon gång så ska jag berätta precis vad jag varit med om...då kommer du inte tro så jävla mycket ont o mig!!!
Varför kan inte vi få vara som vi var förr- gå och handla mat tillsammans, hålla om varandra, gå på bio. Ha en av alla våra underbara och mysiga hemmakvällar framför tv'n med god mat och godis och en himla massa kärlek. Varför får inte vi gå och julhandla tillsammans och vara lyckliga som de andra paren på stan? Varför får inte vi vakna upp tillsammans varje advent och mysa en stund med lite glögg och ett varmt täcke?
Frågan jag ställer mig varje dag och varje natt är- kommer jag få vad jag önskar mig i julklapp, att få vakna upp med dig på julaftons morgon, ha en god lång frukost, duscha, ta en härlig promenad, utbyta julklappar och sedan åka hem till våra föräldrar för julmat?! Hade jag fått uppleva detta, hade jag gjort precis vad som helst- hör ni det?! Precis vad som helst.........Kan inte du också höra det K. Vill inte du det också?
Släpp då allt ont och tråkigt runt oss och gå ihop med mig, vi är ett team, vi ska vara dem starka mot världen, men världen tycks komma emellan oss då o då. Jag har tappat andan, min mage är tom, mina kinder färglösa- jag kan inte göra mer än vad jag gjort. Jag lämnar detta nu, en gång för alla.....
Why me, why this, why us ...
Jag kan inte med ord beskriva den smärta jag har i bröstet...
Det enda jag kan komma på som botemedel är att ge mig själv ett djupt, blödande sår i armen... just vid vecket.
Men jag kan inte, jag vågar inte..
Jag sover inte ordentligt på nätterna, jag äter inte ordentligt, jag bara lever, vandrar runt på gatorna, ser på folk men dem ser inte mig.. jag har försvunnit från ytan, jag är djupt nere i skiten och kan inte ta mig upp.
Jag vet inte hur jag ska förklara min situation, min känsla, min smärta, mitt lidande. Kan du?
Jag har gått i dessa utslitna spår länge nog, jag har vandrat gatorna igenom ensam, ensam och avskild från omvärlden. Du tog mig tillbaka, du sa att allt skulle bli bra, du sa att du aldrig skulle såra mig att jag skulle vara ledsen igen eller känna smärta- för du var där nu, jag var i din trygga famn.
Jag sov bra för första gången på 3 månader, jag åt en ordentlig frukost och lunch med dig- något jag också inte gjort på länge.
Du tyckte jag blivit smal, mörka ringar målade upp sig under mina ögon och jag kunde inte sluta gråta.
Det var det bästa dygnet på väldigt väldigt länge för mig. Fast nu såhär i efterhand nu när du dragit dig undan igen så tvivlar jag på om inte det hade varit bäst att låtit mig få ligga kvar i skiten. Istället för att ge mig en kram och säga att allt ska bli bra, när det är du som lika snabbt tar bort det igen.
Jag förstår att för många som läser, låter jag riktigt djupt deprimerad och tung.
Och det gott folk, är jag. Det är det enda jag lever på just nu. Det är cigg, keso, sömntabletter och en massa annan skit som tynger mina tankar........ Jag är nere på botten.
Jag drömmer om glansiga, lyckliga dagar med dig. När vi var i grekland, att få fira nyår med dig, att få fira jul. Vakna upp på julaftons morgon och känna din varma kropp mot mig, det är det enda jag önskar mig i julklapp. Allt annat är onödigt, ovärdigt och obetydelsefullt. Du är det enda jag önskar mig.
Hör tomten mig?!
Det enda jag kan komma på som botemedel är att ge mig själv ett djupt, blödande sår i armen... just vid vecket.
Men jag kan inte, jag vågar inte..
Jag sover inte ordentligt på nätterna, jag äter inte ordentligt, jag bara lever, vandrar runt på gatorna, ser på folk men dem ser inte mig.. jag har försvunnit från ytan, jag är djupt nere i skiten och kan inte ta mig upp.
Jag vet inte hur jag ska förklara min situation, min känsla, min smärta, mitt lidande. Kan du?
Jag har gått i dessa utslitna spår länge nog, jag har vandrat gatorna igenom ensam, ensam och avskild från omvärlden. Du tog mig tillbaka, du sa att allt skulle bli bra, du sa att du aldrig skulle såra mig att jag skulle vara ledsen igen eller känna smärta- för du var där nu, jag var i din trygga famn.
Jag sov bra för första gången på 3 månader, jag åt en ordentlig frukost och lunch med dig- något jag också inte gjort på länge.
Du tyckte jag blivit smal, mörka ringar målade upp sig under mina ögon och jag kunde inte sluta gråta.
Det var det bästa dygnet på väldigt väldigt länge för mig. Fast nu såhär i efterhand nu när du dragit dig undan igen så tvivlar jag på om inte det hade varit bäst att låtit mig få ligga kvar i skiten. Istället för att ge mig en kram och säga att allt ska bli bra, när det är du som lika snabbt tar bort det igen.
Jag förstår att för många som läser, låter jag riktigt djupt deprimerad och tung.
Och det gott folk, är jag. Det är det enda jag lever på just nu. Det är cigg, keso, sömntabletter och en massa annan skit som tynger mina tankar........ Jag är nere på botten.
Jag drömmer om glansiga, lyckliga dagar med dig. När vi var i grekland, att få fira nyår med dig, att få fira jul. Vakna upp på julaftons morgon och känna din varma kropp mot mig, det är det enda jag önskar mig i julklapp. Allt annat är onödigt, ovärdigt och obetydelsefullt. Du är det enda jag önskar mig.
Hör tomten mig?!
Hopplöst.
Jag förstår inte hur allt detta onda och sårande kunde hända oss.
Hur kunde vi bli såhär mot varandra,
vem är det som inte vill se oss lyckliga tillsammans?
Jag ser par runt omkring mig, som ser ut som du och jag gjorde en gång i tiden.
Lyckliga, oemotståndliga för varandras attraktion, leendes.
Vart försvann den delen av oss?
Par som går hand i hand genom stans gator en sen fredagkväll.
Dem har varit ute och festat med vänner, de ska nu hem och krypa ner tillsammans i deras gemensamma bostad, i deras stora mjuka säng och hålla om varandra tills morgons solens strålar skiner in och väcker dem.
Par som julhandlar, håller hand och kysser varandra efter varje hittad julklapp. Lyckliga och hållbara.
Fikar med glögg och pepparkakor, myser vid öppen brasa och lagar goda lyxiga middagar tillsammans.
För dem två finns inte världen utanför.
Vad hände med oss? Varför kan vi inte ha det lika bra?
Finns det en chans till att vi kan få det så igen?
Efter all tid av väntande och grubblande har jag inte sett att allt negativt vi först gjorde slut för, existerar inte för mig längre. Jag ser bara allt positivt, alla lyckliga stunder med vänner och familj. Tillsammans på kvällarna framför tv, ihop krypna hos varandra.... Det känns som om jag genomgått en antibiotisk genomrensning av hjärnan och kroppen.
När jag ser dig, när jag hör dig, när folk nämner dig pirrar det en snabb varm stråle igenom min kropp....en implus som säger: "ta honom och släpp honom aldrig mer".
Men så glömmer jag av, att det är du som inte vill ha mig.....
Hur kunde vi bli såhär mot varandra,
vem är det som inte vill se oss lyckliga tillsammans?
Jag ser par runt omkring mig, som ser ut som du och jag gjorde en gång i tiden.
Lyckliga, oemotståndliga för varandras attraktion, leendes.
Vart försvann den delen av oss?
Par som går hand i hand genom stans gator en sen fredagkväll.
Dem har varit ute och festat med vänner, de ska nu hem och krypa ner tillsammans i deras gemensamma bostad, i deras stora mjuka säng och hålla om varandra tills morgons solens strålar skiner in och väcker dem.
Par som julhandlar, håller hand och kysser varandra efter varje hittad julklapp. Lyckliga och hållbara.
Fikar med glögg och pepparkakor, myser vid öppen brasa och lagar goda lyxiga middagar tillsammans.
För dem två finns inte världen utanför.
Vad hände med oss? Varför kan vi inte ha det lika bra?
Finns det en chans till att vi kan få det så igen?
Efter all tid av väntande och grubblande har jag inte sett att allt negativt vi först gjorde slut för, existerar inte för mig längre. Jag ser bara allt positivt, alla lyckliga stunder med vänner och familj. Tillsammans på kvällarna framför tv, ihop krypna hos varandra.... Det känns som om jag genomgått en antibiotisk genomrensning av hjärnan och kroppen.
När jag ser dig, när jag hör dig, när folk nämner dig pirrar det en snabb varm stråle igenom min kropp....en implus som säger: "ta honom och släpp honom aldrig mer".
Men så glömmer jag av, att det är du som inte vill ha mig.....
so wrong ...
I know we all,
we all got our faults.
We get locked in our vaults,
and we stay..
When you're gone,
all the colours fade.
When you're gone,
no new years day parade.
You're gone,
colours seem to fade,
colours seem to fade.
But sometimes,
We forget what we got,
Who we are.
Oh who are are not.
I think we gotta chance,
To make it right.
Please don't forget me as you have so many times?!
Är detta meningen med livet ?
Nu kommer vi till ett offentligt självmord.
Jag har något att erkänna.....
Mitt liv har fått en sådan bra start sedan vi sa farväl, men ändå känns det som om det är dig jag behöver för att ens kunna leva.
Varför kan det kännas så?
Är det inte meningen att man ska lämna varandra om man inte har annat kvar än smärta och svidande tårar?
Jag funderar...
Jag lämnade Sverige för en oviss tillvaro av saknad, smärta och förhoppningsvis glömska. Men ödet ville något annat. Jag fick komma hem, fick ett jobb på NK (biträdande butikschef) och det kom upp chanser att få köpa lägenheter och flytta hemifrån. Varför? Jag ville ju inte ens vara här, jag ville bort, jag ville glömma. Istället sattes jag mitt i allt och tvingades känna och sakna.
Jag funderar...
Du kom tillbaka, du visade igen allt som jag tryckt undan. Alla fina minnen, leenden och långvariga nätter av endast två personers kemi skapade till en oförglömlig värme och lust. Du satte min hjärna i snurr. Var det meningen menar du, gjorde du allt detta med flit?
Det var ju du som inte ville ha mig, det var du som tog beslutet, det var du som fick mig att skrika av smärta.
Jag funderar...
Jag kom till vägskäl. Jag pressades till ett beslut. Jag fick komma med en nödlösning, jag orkade inte, jag ville inte, jag kunde inte.
Jag sa att jag gjort något oförlåtligt. Jag tog på mig skulden, jag fick dig att gråta, jag fick stå stel och ta emot skiten. Skiten som jag egentligen ville kasta i ditt ansikte, men haft överseende med att tysta ner. Du lämnade mig och med dig gick också alla krav, alla frågor och allt hopp.
Jag funderar...
Var det rätt beslut jag gjorde? Jag satte mig i en postition av ofrivilligt handlande, något som jag inte kunde fånga in igen, när jag väl släppt ut det. Det kanske ändå var bäst för oss båda två... Men ändå undrar jag, hur det hade blivit om jag hade vågat ta chansen att överväga beslutet. Kunde vi fått känna dem känslor vi en gång kände, kunde våra liv fortsätta i samma riktning vi satt dem i eller hade vi blivit tvungna att gå tillbaka till allt gammal för att det skulle hålla?
Jag funderar...
Den dagen då jag har slutat fundera hoppas jag att du tar modet att ringa mig, prata med mig, se mig i dem ögon som du så många gånger beundrat, som du så många gånger kysst till god natt, så många gånger torkat bort tårarna ur...Funderar inte du ?
Word.
Mitt liv är heeel snurrigt just nu.
Ska jag flytta?
Ska jag stanna hemma?
Ska jag ta lägenheten?
Ska jag ta det nya jobbet eller hålla mig till det nya?
Whaaat !!!
Jag orkar inte ens förklara för folk hur eller vad som händer den närmsta veckan, det enda jag vet är att jag är good to go, vad som än händer.
Jag har lärt känna otroligt mycket nytt folk och det känns förträffligt för tillfället. Jag storm trivs här i Göteborg och har egentligen inga planer på att dra, men sen har jag ju förberett och fixat allt i Norge. Fuck.
What to do, ey?!
Jag har fått kontakten med en ooooooooold friend igen, KUL. You know who you are girl ;)
Sen har jag lärt känna stan, eller åtminstonde stans uteliv, så jag klarar mig galant numera.
Jag har iaf en sak inbokad och det är högskoleprovet och sedan direkt in på universitetet till våren. Flytta hemifrån är också en grej som ligger i hetluften och bryner.
Vi får helt enkelt se hur och vart allt slutar, I let you all know- if you care enough.
//Word.
Ska jag flytta?
Ska jag stanna hemma?
Ska jag ta lägenheten?
Ska jag ta det nya jobbet eller hålla mig till det nya?
Whaaat !!!
Jag orkar inte ens förklara för folk hur eller vad som händer den närmsta veckan, det enda jag vet är att jag är good to go, vad som än händer.
Jag har lärt känna otroligt mycket nytt folk och det känns förträffligt för tillfället. Jag storm trivs här i Göteborg och har egentligen inga planer på att dra, men sen har jag ju förberett och fixat allt i Norge. Fuck.
What to do, ey?!
Jag har fått kontakten med en ooooooooold friend igen, KUL. You know who you are girl ;)
Sen har jag lärt känna stan, eller åtminstonde stans uteliv, så jag klarar mig galant numera.
Jag har iaf en sak inbokad och det är högskoleprovet och sedan direkt in på universitetet till våren. Flytta hemifrån är också en grej som ligger i hetluften och bryner.
Vi får helt enkelt se hur och vart allt slutar, I let you all know- if you care enough.
//Word.
So..
Been there, done that!
I'm overcame it all, and i'm still standing tall by the side of the streets.
My new life is complicated but I'm learning how to deal with the smal regular pleasures that are given to me.
It's hard to stand alone and grow, but I'm dealing with it in a good grown up way.
The story of my life is starting here and now so if you ask me how it ends I would probably say "it never ends"!
I'm sitting by my computer, done most of the packing and are ready to move for a new, better every day uses.
I can tell you all that I've met some very exciting persons and they all will stay in my mind for as long as I can remember. I've been drinking more then I really can stand, I've been dancing my feet off and I've been walking the nightly streets home to many times now that I've discover that life isn't all this: it's more, but it was fun. I've done mine for the party community! And here and now I will say thank you all for my most excellent weekend for a long time.
I've discoverd that since I had a deep relationship I been passing by all these people and I've been missing so much fun that I now look back at everything so regretful. But I'm still young so I will continue expire my views from now on, I will not go in a relationship with those principals again, never again.
My plans for my new year is following:
- apply for the courses that will give me my job: journalism or psychology.
- get my own appartment, had one but that's a lost.
- book my trip to the country I've been looking for to long.
- never ever look back at my old life again, and I mean it!
So thank you all for the most grateful support, but from now on I'm on my own and I will be just fine. =)
I'm not sad, i'm curious, excited and really happy for what's coming...
I'm overcame it all, and i'm still standing tall by the side of the streets.
My new life is complicated but I'm learning how to deal with the smal regular pleasures that are given to me.
It's hard to stand alone and grow, but I'm dealing with it in a good grown up way.
The story of my life is starting here and now so if you ask me how it ends I would probably say "it never ends"!
I'm sitting by my computer, done most of the packing and are ready to move for a new, better every day uses.
I can tell you all that I've met some very exciting persons and they all will stay in my mind for as long as I can remember. I've been drinking more then I really can stand, I've been dancing my feet off and I've been walking the nightly streets home to many times now that I've discover that life isn't all this: it's more, but it was fun. I've done mine for the party community! And here and now I will say thank you all for my most excellent weekend for a long time.
I've discoverd that since I had a deep relationship I been passing by all these people and I've been missing so much fun that I now look back at everything so regretful. But I'm still young so I will continue expire my views from now on, I will not go in a relationship with those principals again, never again.
My plans for my new year is following:
- apply for the courses that will give me my job: journalism or psychology.
- get my own appartment, had one but that's a lost.
- book my trip to the country I've been looking for to long.
- never ever look back at my old life again, and I mean it!
So thank you all for the most grateful support, but from now on I'm on my own and I will be just fine. =)
I'm not sad, i'm curious, excited and really happy for what's coming...
J'taime
My tears are finally draying out,
my heart is slowly heeling,
and my smile is breaking free...all again.
Why does people need to get throw these terrible things?
-to learn
-to grow
-to build
Well, the miracles things I learned about this is to never ever let in a person who
at the first site shakes your bones, get your heart to crawl deeper and specially sets your head in such spinn you'll think you'll never feel free again.
But as the stupied girl I am, I had to jump right into that boat... What a miss!
Then again, after rain comes sunshine, but in the end you shall never regret your actions.
Puh, I can't enough tell you this story, I can't stop repeating it in my head over and over again.
At avery evening I feel strong, confident and overwinning it all, but in the mornings I feel alone, broken and with a missing pice of my heart.
So to end this sad little story once for all, I'll just tell you to forget about this and never ask me about it again.
I'm having a fantastic time in this new city. I've investigated the night life and also all the little stores and coffee shops that fills up the smal streets.
So I will continue to expire my views and get back to you in a flash,
C'est la vie,
J'taime!
my heart is slowly heeling,
and my smile is breaking free...all again.
Why does people need to get throw these terrible things?
-to learn
-to grow
-to build
Well, the miracles things I learned about this is to never ever let in a person who
at the first site shakes your bones, get your heart to crawl deeper and specially sets your head in such spinn you'll think you'll never feel free again.
But as the stupied girl I am, I had to jump right into that boat... What a miss!
Then again, after rain comes sunshine, but in the end you shall never regret your actions.
Puh, I can't enough tell you this story, I can't stop repeating it in my head over and over again.
At avery evening I feel strong, confident and overwinning it all, but in the mornings I feel alone, broken and with a missing pice of my heart.
So to end this sad little story once for all, I'll just tell you to forget about this and never ask me about it again.
I'm having a fantastic time in this new city. I've investigated the night life and also all the little stores and coffee shops that fills up the smal streets.
So I will continue to expire my views and get back to you in a flash,
C'est la vie,
J'taime!
I raise my case.
Som sagt, jag flyttar bokstavligt talat IDAG.
Det ska bli så skönt och jag ser verkligen fram emot att få börja om.
Jag har faktiskt aldrig bott i något annat land en längre tid. Möjligen Usa och diverse långresor,
men this is for real.
Jag ska till ett land som för mig blir en stor möjlighet och tillgång på så många
sätt att jag inte vet var jag ska börja... Jag tänker inte tala om ifall det är London eller Norge, that will remain a secret for thoose who ask.
Jag tar härmed farväl för ett år framöver med mina löparskor och en (för-)tunga resväska i min hand och ger mig av tonight.
Jag kommer naturligtvis avslöja för er vart jag är när jag väl varit där ett tag. Bloggen comes with me!
And so does F.b MEN jag byter nummer på plats, så för er som är intressanta för mig get's my new in a sec.
Kiss Kiss Bang Bang,
C'est la vie bitches!!!
=)
Det ska bli så skönt och jag ser verkligen fram emot att få börja om.
Jag har faktiskt aldrig bott i något annat land en längre tid. Möjligen Usa och diverse långresor,
men this is for real.
Jag ska till ett land som för mig blir en stor möjlighet och tillgång på så många
sätt att jag inte vet var jag ska börja... Jag tänker inte tala om ifall det är London eller Norge, that will remain a secret for thoose who ask.
Jag tar härmed farväl för ett år framöver med mina löparskor och en (för-)tunga resväska i min hand och ger mig av tonight.
Jag kommer naturligtvis avslöja för er vart jag är när jag väl varit där ett tag. Bloggen comes with me!
And so does F.b MEN jag byter nummer på plats, så för er som är intressanta för mig get's my new in a sec.
Kiss Kiss Bang Bang,
C'est la vie bitches!!!
=)
It start right here and now.
Efter en veckas bearbetning av tårar, självplågeri och ångest dämpande snus,
har jag insett att jag faktiskt kan göra vad jag vill nu.
Precis just i denna sekunden startar mitt liv, mitt nya vxna liv. Jag ska leva nu, göra saker och komma någon vart.
Har ju så länge suttit och pratat om resor dit och pluggande hit, men först idag efter att ha träffat en gammal vän fick jag ro.
Ro som viskade sig in i mitt öra och som försänkte hela kroppen med värme och lugn.
Jag har spenderat så lång tid på att tillfredställa den kille jag fortfarande (naturligvis) älskar och gjort ändringar i mitt liv endast för att jag hoppades så förtvivlat att han skulle ge samma respons tillbaka. Men nej, det finns inte här och kommer kanske inte heller att finnas...och vem vet, det kanske vi aldrig får reda på heller!?
Jag vet att dit jag flyttar nästa vecka, dem vänner jag skaffar mig i framtiden och den översvämmande kärlek jag kommer få av en man som ser mig- förtjänar jag punkt till pricka.
Inte sant, det är väl så med livet. Man har sin första kärlek och sen har man sin andra och har man tur hamnar man med nr 3 resten av sitt liv.
Jag vet att jag kommer träffa någon i framtiden som ger mig allt som jag inte fått här och nu och som tacksamt tar emot allt jag ger med ett leende på läpparna och en värmande kyss i pannan.
Jag känner mig lugn, trygg och glad än vad jag gjort på mycket mycket länge.
Jag ska leva för mig och gammalt kommer nu förbi gammalt för mig. Jag tar härmed inte tag i det förflutna, jag ser endast framtiden.
Adjö och Välkommen! =)
har jag insett att jag faktiskt kan göra vad jag vill nu.
Precis just i denna sekunden startar mitt liv, mitt nya vxna liv. Jag ska leva nu, göra saker och komma någon vart.
Har ju så länge suttit och pratat om resor dit och pluggande hit, men först idag efter att ha träffat en gammal vän fick jag ro.
Ro som viskade sig in i mitt öra och som försänkte hela kroppen med värme och lugn.
Jag har spenderat så lång tid på att tillfredställa den kille jag fortfarande (naturligvis) älskar och gjort ändringar i mitt liv endast för att jag hoppades så förtvivlat att han skulle ge samma respons tillbaka. Men nej, det finns inte här och kommer kanske inte heller att finnas...och vem vet, det kanske vi aldrig får reda på heller!?
Jag vet att dit jag flyttar nästa vecka, dem vänner jag skaffar mig i framtiden och den översvämmande kärlek jag kommer få av en man som ser mig- förtjänar jag punkt till pricka.
Inte sant, det är väl så med livet. Man har sin första kärlek och sen har man sin andra och har man tur hamnar man med nr 3 resten av sitt liv.
Jag vet att jag kommer träffa någon i framtiden som ger mig allt som jag inte fått här och nu och som tacksamt tar emot allt jag ger med ett leende på läpparna och en värmande kyss i pannan.
Jag känner mig lugn, trygg och glad än vad jag gjort på mycket mycket länge.
Jag ska leva för mig och gammalt kommer nu förbi gammalt för mig. Jag tar härmed inte tag i det förflutna, jag ser endast framtiden.
Adjö och Välkommen! =)
To the one.
Allt började som en dröm.
En dröm man bara upplever en gång i livet. Vi möttes på krogen, ett vulgärt ställe som intet sa oss någonting, men ändå såg vi varandra och fann det där "the sparkle".
Vi inledde vårat förhållande med mysiga stunder, vilda nätter och en aldrig stoppande kärlek.
Visst kom det dåliga stunder. Har du det för bra eller om du upplever för mycket lycka och kärlek i ditt liv, trampar någon in och ser till att du får se some bad sides- något som efteråt får dig att älska och uppskatta det du håller kärt... Det var tårar, skrik, hemska stunder men också alltid lyckliga slut.
Vi levde vidare, starkare för våra känslor än någonsin. Vi började samla på oss lyckliga minnen tillsammans:
3 månaders dagen: du hemkommen från jobbresa, jag väl placerad i dina föräldras lägenhet mitt i fixandet av rosenblad, varmt bad och en flaska champange.. Det ledde till en magisk natt.
Vi delade alla fredagar, efter skola eller jobb, inhandlade goda drycker och mat, myste till en välgjord klycha till film och slöt oss närmare och närmare.
Vi hade alla biobesök, filmkvällar, , middagar, utekvällar- uppvisandet av varandra njöt vi endast av. Att folk tittade, avundsjuka blickar som brände hårt i nacken men som lika snabbt slocknade.
Vi fick till slut et abrubt slut, för en kort tid, en tid som gjorde stor skada för våran inre själ och blödande hjärtan. Men också ett slut som gjorde oss starkare, säkrare på att det var vi som skulle hålla ihop. Vi såg varandra som de gamla paren i parken, vid sjön, som träffades i unga år men som fick ett liv tillsammans fyllt kärlek.
Vi red sommaren ut, åkte iväg till Teneriffa och nu det sista i den svåraste stunden av dem alla, till Grekland.
I Grekland insåg vi båda två att vi ägnat så mycket tid för varandra att vi missat allt runt omkring. Nu kom kraven på studider, arbetssökande, flytt hemifrån och stärka dem banden alla människor behöver(ensamma) för att kunna dela med sig så mycket av sig själv som man gör när man blir 2.
Vi kom hem, det blev värre....Du valde att inte ge det en chans, du var utmattad av alla tårar, onödiga ursäkter och kraftfulla bråk.
Jag förstår dig dock, jag var lika trött jag, men inte i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig få uppleva ett så hårt slag i magen, en sådan kraftig stöt mot mina tinningar, ett så väl utskuret hjärta från min kropp...
Nu står jag här, det enda som spelar revy i min tomma skalle är alla minnen, stunder då man vaknat upp och fått känna din nakna kropp värma en jämte dig, galna sekunder på mopeden i Grekland och framför allt kvällarna då vi lovade varandra allt.
Det enda som får mig att fortsätta hoppet om att se nästa dag är den intensiva, svettiga träningen, de försupna kvällarna av rödvin djupt försjuken i min säng med den ena kärleksfilmen spelade efter den andra.
Jag ÄLSKAR dig, kommer alltid att göra.
(innerst inne visste jag att jag skulle få igen för att ha krossat ditt hjärta så, men du ska veta att nu är det du som står där med mitt hjärta i din hand och spottar på det).
Jag vet att jag tänkte att jag aldrig någonsin skulle få för mig att gå tillbaka till dig, att jag inte ville se dig, ville inte höra ifrån dig och framför allt inte ens ägna en enda tanke åt dig under en hel månad...sen kom den starka kärleken som ändå finns där mellan oss ikapp mig och den gav mig en hård stöt i hjärtat och satte allt på plats igen. Kanske glider vi ihop en dag igen (så som ödet vill ha oss), men det känns verkligen inte så denna gången och därför lämnar jag nu landet tomhänt och utan hjärta eller hopp. Kanske finner jag det igen, men den enda jag vill finna är dig.
Tänk igenom ditt beslut och glöm aldrig att jag fanns där alla stunder du behövde någon, dem stunder vi älskade och dem stunderna du behövde stöd!
Jag kan nu inte avsluta eller tillägga något mer än detta. Hoppas du förstår en dag, att det vi hade var fint. Lycka till i livet, hoppas du finner kärlek och lycka igen!
Farväl, jag älskar dig.
En dröm man bara upplever en gång i livet. Vi möttes på krogen, ett vulgärt ställe som intet sa oss någonting, men ändå såg vi varandra och fann det där "the sparkle".
Vi inledde vårat förhållande med mysiga stunder, vilda nätter och en aldrig stoppande kärlek.
Visst kom det dåliga stunder. Har du det för bra eller om du upplever för mycket lycka och kärlek i ditt liv, trampar någon in och ser till att du får se some bad sides- något som efteråt får dig att älska och uppskatta det du håller kärt... Det var tårar, skrik, hemska stunder men också alltid lyckliga slut.
Vi levde vidare, starkare för våra känslor än någonsin. Vi började samla på oss lyckliga minnen tillsammans:
3 månaders dagen: du hemkommen från jobbresa, jag väl placerad i dina föräldras lägenhet mitt i fixandet av rosenblad, varmt bad och en flaska champange.. Det ledde till en magisk natt.
Vi delade alla fredagar, efter skola eller jobb, inhandlade goda drycker och mat, myste till en välgjord klycha till film och slöt oss närmare och närmare.
Vi hade alla biobesök, filmkvällar, , middagar, utekvällar- uppvisandet av varandra njöt vi endast av. Att folk tittade, avundsjuka blickar som brände hårt i nacken men som lika snabbt slocknade.
Vi fick till slut et abrubt slut, för en kort tid, en tid som gjorde stor skada för våran inre själ och blödande hjärtan. Men också ett slut som gjorde oss starkare, säkrare på att det var vi som skulle hålla ihop. Vi såg varandra som de gamla paren i parken, vid sjön, som träffades i unga år men som fick ett liv tillsammans fyllt kärlek.
Vi red sommaren ut, åkte iväg till Teneriffa och nu det sista i den svåraste stunden av dem alla, till Grekland.
I Grekland insåg vi båda två att vi ägnat så mycket tid för varandra att vi missat allt runt omkring. Nu kom kraven på studider, arbetssökande, flytt hemifrån och stärka dem banden alla människor behöver(ensamma) för att kunna dela med sig så mycket av sig själv som man gör när man blir 2.
Vi kom hem, det blev värre....Du valde att inte ge det en chans, du var utmattad av alla tårar, onödiga ursäkter och kraftfulla bråk.
Jag förstår dig dock, jag var lika trött jag, men inte i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig få uppleva ett så hårt slag i magen, en sådan kraftig stöt mot mina tinningar, ett så väl utskuret hjärta från min kropp...
Nu står jag här, det enda som spelar revy i min tomma skalle är alla minnen, stunder då man vaknat upp och fått känna din nakna kropp värma en jämte dig, galna sekunder på mopeden i Grekland och framför allt kvällarna då vi lovade varandra allt.
Det enda som får mig att fortsätta hoppet om att se nästa dag är den intensiva, svettiga träningen, de försupna kvällarna av rödvin djupt försjuken i min säng med den ena kärleksfilmen spelade efter den andra.
Jag ÄLSKAR dig, kommer alltid att göra.
(innerst inne visste jag att jag skulle få igen för att ha krossat ditt hjärta så, men du ska veta att nu är det du som står där med mitt hjärta i din hand och spottar på det).
Jag vet att jag tänkte att jag aldrig någonsin skulle få för mig att gå tillbaka till dig, att jag inte ville se dig, ville inte höra ifrån dig och framför allt inte ens ägna en enda tanke åt dig under en hel månad...sen kom den starka kärleken som ändå finns där mellan oss ikapp mig och den gav mig en hård stöt i hjärtat och satte allt på plats igen. Kanske glider vi ihop en dag igen (så som ödet vill ha oss), men det känns verkligen inte så denna gången och därför lämnar jag nu landet tomhänt och utan hjärta eller hopp. Kanske finner jag det igen, men den enda jag vill finna är dig.
Tänk igenom ditt beslut och glöm aldrig att jag fanns där alla stunder du behövde någon, dem stunder vi älskade och dem stunderna du behövde stöd!
Jag kan nu inte avsluta eller tillägga något mer än detta. Hoppas du förstår en dag, att det vi hade var fint. Lycka till i livet, hoppas du finner kärlek och lycka igen!
Farväl, jag älskar dig.
Greece
I'm in Greece and I prefer to write in english since they don't bother to have some off the letters.
Well, couldn't say more then I love it here, would actually want to move here and of course I'm BLACK!!! =)
Bloody marvelous!
We've went on a boat, saw "the old town of chania" and got bitten by fishes...
Written in bad english and with a drunk hand, I shall return to the bar with the drinks and tzatsiki were I'm better handed!
So sing a long people, get in touch some day soon.
Kisses
Well, couldn't say more then I love it here, would actually want to move here and of course I'm BLACK!!! =)
Bloody marvelous!
We've went on a boat, saw "the old town of chania" and got bitten by fishes...
Written in bad english and with a drunk hand, I shall return to the bar with the drinks and tzatsiki were I'm better handed!
So sing a long people, get in touch some day soon.
Kisses
Anyone ???
If you ask me; I would say warmth, company, a pounding heart and a bove all things returned feelings.
But of course every mirror has their fracture and every hope is sometimes mistaken.
So what do a girl in my position do- Does she scream? Does she make herself invisible? Or does she just let herself floating away on a black river with no one to stop her?
You tell me, beacuse my stories are ending here, right now.
What would love be without the singing birds, the shining sun and the highest pulse?
Actually- nothing.
So that would make me:
nothing.
