Det är inte möjligt..
Det är helt otroligt! Det har hänt igen....hur kan man bara inte lyckas att vara lugn, normal och lycklig?
Det måste vara mig det är fel på. Är jag bossig? Desperat? Blödig? Eller helt enkelt inte "flickvänsmaterial"?
Ja vafan ska man säga?! Varje gång likadant, man träffar någon, lär känna varandra, börjar få känslor och vips när man tror och hoppas att det är som bäst så kommer killen (till idiot) och förklarar att detta var mer en kul grej...time to move on!
Känner man sig en aning lurad? Dum? Naiv? Aaah, det är bara förnamnet. Men slutsats: antingen träffar jag fel sorters killar eller så är problemet: JAG. Frågan är om tiden kommer att visa sig men ín the meen time, i'll just DIE, fucking die...^^ Känner mig så otroligt glad, lycklig, harmonisk i mig själv- BULLSHIT!
Skit i kärlek, för det är inget som exicterar ändå. Folk inbillar sig att den finns men det gör den inte. Det är bara lite övernaturliga känslor som tillkommer i samband med en nybunden kontakt och försvinner lika snabbt igen.
Kärlek är skit..^^
Shit, vil´ken positiv tjej- tjohooo!
Pfff...
Tänk att man kan ha sådan tur?!
Det är en obeskrivlig lycka och helt fucking underbart.
Jag har gjort det, jag lever just precis nu helt och hållet fullständigt happy!
Jag fick hyfsade betyg- Har slarvat och varit skoltrött så in i norden men lyckades vända detta till något posititv under våren. Lyckades skrapa ihop till ett par MVG, VG och samtliga G!
Jag har kommit tillrätta i familjen- Vi har haft våra duster och dueller. Men äntligen tycks alltsammans lugna ner sig. Pappa och jag är vänner igen och det har vi inte varit på länge, mamma är det som det alltid varit med och min käre bror han och jag har äntligen fått den där perfekta syskonrelationen.
Jag har underbara vänner- Jag får allt påstå att jag känner mycket folk och umgås knappt med hälften av alla. Men jag har några få betydelsefulla vänner som jag vet alltid kommer att vara där, så som i vått och tort! Forever and ever!
Jag blev förälskad- Har träffat en kanon kille. Sicken lirare! Han är snäll, snygg, rolig, störd och helt helt helt..underbar =)
Jag är nöjd med mig själv- Alla har vi väl haft våra problem med kroppen, när man växer upp och utvecklas i en värld där IDEALEN styr vår tillvaro. Men äntligen är kroppen som den ska vara, lite o ta i, snygg, trimmad ändå MEN ett undantag MED MAT I MAGEN! Aldrig mer bantning, dieter eller något påhitt om att vara smal inför sommaren eller se bra ut för "killen". Never again!
Jag har fått arbetet- Jag har ett arbete; tre stycken för att vara mer exakt. Kan man ha sådan tur. Alla är bra betalt och roliga förutsättningar och utbud. Kiosk, café och ullevi...kan det bli bättre? Tänk de som söker förgäves och slutar som städare?!
Men then again, jag är så lycklig.
- Naturligtvis under förutsättning att inget dumt händer!
Håller tummarna för er, att turen en dag kommer till er också!!! =) (om ni nu inte redan har den ;) )
Vad gör man säg
Vad gör man om man träffar en person och fullkomligt ramlar på golvet...
Det uppstår någon sorts känsla av välbehag så fort du är i personens sällskap. Känner du honom? Har du träffat honom förut? Och vet du om ni kommer ha kontakt igen?
Nej nej nej.....men ändå är den där känslan där. Den försvinner inte även inte då du försöker med mer alkohol kanske få den till att övergå till någon form av tja, fylla!
Men du har tur, du får personens nummer och personen vill träffas igen.
Då återstår en fråga; kan man bli förälskad i en person på tio minuter?
Om så är så har den hänt......precis här och nu!
Om inte, vad sjutton vare som hände och vad äre som händer nu?
Tja, det återstår att se..och med ett stort intresse håller jag mig uppdaterad.. ;)
Ciaoo amigos!
En fråga som alla andra..
Man kan med en enkel förklaring kalla det "lyckorus" eller "ångest". Hmm, ett mycket intressant perspektiv på det hela. Ta till exempel en givande kväll på krogen. Förfesten är ju garanterat den klockrena delen av kvällen; den innersta kretsen är samlad för olika lekar och påhitt, kanske även en middag. Sen ska de ge sig ut på äventyr eller ihop om att få bekanta sig med så mycket människor som möjligt eller att få bli som full som möjligt?
Kvällen kanske slutar med att du spyr i en buske, ångrar att du mest höll dig i bakrunden eller att "you get lucky" och då är frågan, kommer du verkligen känna dig så tursam dagen efter. Den där morgonen då du vaknar upp och får se vem som egentligen ligger brevid dig. Var kvällen lika lyckad som du hade hoppats på?
Sen har vi naturligtvis alla stunder som du bara skulle kunna få DÖDA (lustigt men sant) för att få göra eller vara där igen. Kanske en underbart mysig middag med den kärestan och helt plötsligt ska det framföras hur mycket kärlek som finns eller kanske en förlovning. Ja, klart. Har du otur kanske personen i fråga t.o.m vill dumpa dig, men ey, det är bara att resa sig upp, borsta bort dammet och tänka: "det var inte min dag idag, men det kommer en dag imorgon".
Du kanske fick alla de mvg.n du önskat så efter eller du kanske rent av fick världens mest underbara present man kan få av sin mamma/pappa/syskon eller mormor..^^
Ja, det finns många tillfällen i livet som vi med iver spelar in och försöker spara till restvärlden. I form av minne då eller av ren kåthet för teknologi?
Det kan diskuteras men saken är den att vi alltid kommer bevara de stunder som betytt mycket för oss och tyvärr, tråkigt men sant, även de stunder då vi som sagt helst hoppats på att få vara död.
Frågan är nu då ställd- vad ska vi göra med alla minnen? Se tillbaka och skratta oss trötta eller lipa för att vi faktiskt sa eller gjorde så?
Nu tycker de flesta säkert att det är ren trams att jag sitter här och skriver om djupa tankar som jag själv besvärar mig om....men jag ville bara på mitt eget sätt lätta mitt hjärta och lättare sagt än gjort: det är nu fullföljt!
Tack och adjö..^^
