Sensuality - a gently breeze of touch

Allt började som en dröm.
En dröm man bara upplever en gång i livet. Vi möttes på krogen, ett vulgärt ställe som intet sa oss någonting, men ändå såg vi varandra och fann det där "the sparkle".
Vi inledde vårat förhållande med mysiga stunder, vilda nätter och en aldrig stoppande kärlek.

Visst kom det dåliga stunder. Har du det för bra eller om du upplever för mycket lycka och kärlek i ditt liv, trampar någon in och ser till att du får se some bad sides- något som efteråt får dig att älska och uppskatta det du håller kärt... Det var tårar, skrik, hemska stunder men också alltid lyckliga slut.

Vi levde vidare, starkare för våra känslor än någonsin. Vi började samla på oss lyckliga minnen tillsammans:
3 månaders dagen: du hemkommen från jobbresa, jag väl placerad i dina föräldras lägenhet mitt i fixandet av rosenblad, varmt bad och en flaska champange.. Det ledde till en magisk natt.

Vi delade alla fredagar, efter skola eller jobb, inhandlade goda drycker och mat, myste till en välgjord klycha till film och slöt oss närmare och närmare.

Vi hade alla biobesök, filmkvällar, , middagar, utekvällar- uppvisandet av varandra njöt vi endast av. Att folk tittade, avundsjuka blickar som brände hårt i nacken men som lika snabbt slocknade.

Vi fick till slut et abrubt slut, för en kort tid, en tid som gjorde stor skada för våran inre själ och blödande hjärtan. Men också ett slut som gjorde oss starkare, säkrare på att det var vi som skulle hålla ihop. Vi såg varandra som de gamla paren i parken, vid sjön, som träffades i unga år men som fick ett liv tillsammans fyllt kärlek.

Vi red sommaren ut, åkte iväg till Teneriffa och nu det sista i den svåraste stunden av dem alla, till Grekland.
I Grekland insåg vi båda två att vi ägnat så mycket tid för varandra att vi missat allt runt omkring. Nu kom kraven på studider, arbetssökande, flytt hemifrån och stärka dem banden alla människor behöver(ensamma) för att kunna dela med sig så mycket av sig själv som man gör när man blir 2.
Vi kom hem, det blev värre....Du valde att inte ge det en chans, du var utmattad av alla tårar, onödiga ursäkter och kraftfulla bråk.
Jag förstår dig dock, jag var lika trött jag, men inte i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig få uppleva ett så hårt slag i magen, en sådan kraftig stöt mot mina tinningar, ett så väl utskuret hjärta från min kropp...

Nu står jag här, det enda som spelar revy i min tomma skalle är alla minnen, stunder då man vaknat upp och fått känna din nakna kropp värma en jämte dig, galna sekunder på mopeden i Grekland och framför allt kvällarna då vi lovade varandra allt.
Det enda som får mig att fortsätta hoppet om att se nästa dag är den intensiva, svettiga träningen, de försupna kvällarna av rödvin djupt försjuken i min säng med den ena kärleksfilmen spelade efter den andra.

Jag ÄLSKAR dig, kommer alltid att göra.
(innerst inne visste jag att jag skulle få igen för att ha krossat ditt hjärta så, men du ska veta att nu är det du som står där med mitt hjärta i din hand och spottar på det).
Jag vet att jag tänkte att jag aldrig någonsin skulle få för mig att gå tillbaka till dig, att jag inte ville se dig, ville inte höra ifrån dig och framför allt inte ens ägna en enda tanke åt dig under en hel månad...sen kom den starka kärleken som ändå finns där mellan oss ikapp mig och den gav mig en hård stöt i hjärtat och satte allt på plats igen. Kanske glider vi ihop en dag igen (så som ödet vill ha oss), men det känns verkligen inte så denna gången och därför lämnar jag nu landet tomhänt och utan hjärta eller hopp. Kanske finner jag det igen, men den enda jag vill finna är dig.
Tänk igenom ditt beslut och glöm aldrig att jag fanns där alla stunder du behövde någon, dem stunder vi älskade och dem stunderna du behövde stöd!

Jag kan nu inte avsluta eller tillägga något mer än detta. Hoppas du förstår en dag, att det vi hade var fint. Lycka till i livet, hoppas du finner kärlek och lycka igen!
Farväl, jag älskar dig.