I juletider...

Det är en sak jag undrar varje år när tiden närmar sig julafton...
Varför känner jag mig alltid så ensam?
Dagen innan ligger jag alltid och tittar på kärleks/julfilmer mest för att komma i stämning men det är något som tar emot, något som känns ensamt.
Jag vet att man ska vara glad för dem man har i sin närhet och jag har ju mamma, pappa, min lillebror samt min mormor.
Sen har jag naturligtvis mina bästa kompisar och andra vänner (gamla som nya). Jag har också en före detta pojkvän som är speciell still even today. Men ändå är det något som ligger där och gnager.
Och det blir ju inte bättre för att själva julhögtiden är en plats för kärlek och omsorg.
Jag vill ha en trasselfri och kärleksbombad julafton, vilket jag också ska få !

Jag är dock nybliven singel och jag har inga planer på att bli tillsammans med någon igen, på väldigt väldigt länge. Jag tycker det är så skönt att vara ensam och jag har så mycket jag ska göra och uträtta innan det kommer få plats för en person till i mitt liv.
 Jag är därför ledsen K. att behöva meddela att vi inte kommer gå tillbaka till varandra. Jag är hemskt ledsen, det tar mig emot att skriva det men jag måste göra det för det gör mig så ont att se dig gå runt och hoppas, lev ditt liv och gör det du vill, trassla inte in dig igen med mig jag är inget bra för dig så som jag mår just nu.

Jag har däremot tre nya nyårslöften som jag tänker infria under året 2009.
1. Någonting med hälsa och kroppen. (innefattar vikt, näringshalter och en hel del sparande!)
2. Ska göra färdigt vissa saker jag påbörjat. Göra högskoleprovet, söka till tre alternativa skolor (inom sverige och utanför).
3. Jag ska göra en sak i cirka två-tre månader, men det är en hemlighet. Ingen kommer få reda på det förrän det är dags.

Jag önskar er alla härmed en följsam julafton och en härlig afton. God natt och God jul mitt härsskap.

Intet ont anande..

Nu har jag funderat igenom vissa saker och det jag kommer fram till är inget lysande direkt.
Jag är inte en person som förhastar mig, jag är oftast väldigt noggran med vad jag känner och vad jag tycker innan jag träder in i något.

Jag har haft en sådan förvirrande tid de senaste månaderna att jag inte varit mig själv.
Jag har uttryckt mig dumt inför vissa människor och jag har tagit fel på mina känslor.

Jag trodde jag var förälskad, jag ville vara förälskad, jag hoppades att jag kunde bli förälskad i just denna personen men svaret blev ett tydligt nej efter den helgen som nyligen passerade.
Kraven kom för snabbt....har jag svårt att bli kär gör du inte saken lättare genom att bomba mig med krav på ett vuxet förhållande, flytta ihop, älska....man kan ha tålamod. Även "vuxna" tar god tid på si

Jag är verkligen verkligen ledsen att behöva säga detta men det blir nog inget med "dig och mig". Som jag skrev för någon vecka sedan: Jag blir helt spattig när jag är med dig, jag är inte mig själv och framför allt så inser jag att jag inte tycker om den personen jag blir när jag är med dig.
Men jag hade kunnat vänja mig vid den tanken om inte du varit så klar i din tanke om hur en tjej ska se ut:
- Lydig, snäll, tyst, smal, BLOND, långt hår och helst klä sig med skinn jacka plus stor päls krage.
Vem låter det som- jo ditt ex käre vän.

Ingenting av det som skrivits över stämmer in på mig. Där kom ett farval.
Ha en riktigt God Jul och ett kanon Nytt år....men jag finns inte med i planeringen längre.



Sen om ni ger mig utrymme att skriva om en helt annan person.
En nära gammal vän kan jag kalla honom, för det är vad han för mig.
Jag saknar honom skandalöst mycket och jag hoppas att vad han än tar sig för så kommer det gå kanon bra.
Vi sågs häromdan och det kändes rörigt men ändå bra.
Du har fortfarande kvar glimten i ögat och den bländar mig fortfarande.
Jag saknar dig och det kommer säkert lösa sig bra....men vart har du tagit vägen?

http://www.youtube.com/watch?v=17xyqDMxfyE

Hmm..

Efter ett långt samtal igår ska jag träffa en gammal vän, som betyder oerhört för mig...
Jag hoppas verkligen att han kommer förbi på lunchen, för tiden som gått sedan vi sågs känns så sorglig.
Jag säger inte att allt ska bli bra.
Jag lovar ingenting.
Och framför allt så hoppas jag inget för det är förhoppningarna som förstört vårat liv förut.

Jag säger bara att det ska bli trevligt att träffa dig, att se hur du mår och när du är lycklig blir jag lycklig.
Vi får hoppas att tiden som gått kan ge oss en chans att pånytt bygga upp vår vänskap.
Jag har saknat dig.


Dags för work, work, work....aaaah håller på att dö.
Men det är lugnt säger alla :"du jobbar ju nästan ingenting."
Nej nej visst, men jag har skola också. Det är det ingen som tänker på, HA! Nej nu ska jag klä på mig, duscha och laga till min lunch..kanske inte riktigt i den ordningen.

Vi höres ikväll gott folk, ha en najs day !
Kisses, ;)

Fredagen den 12/12

Efter ett härligt uppvaknande av ett ljuvligt sms, begav jag mig ut för att springa en stund.
Jag sitter nu här med mitt latte (as usual) och tanken slår mig: Ooooh gött, det är fredag idag! Jag ska ha den mysigaste helgen på länge, länge, länge.
Idag ska jag göra färdigt rester av oloika skolarbeten sen ikväll ska jag hem till mina två ABSOLUT bästa kompisar Alexander E. och John Kr. Vi ska laga middag (i vanlig ordning), dricka lite vin och spela spell En riktig tjöt kväll med andra ord !
Imorgon bär det av mot Universeum med grannpojkarna, Karl 8år och Pontus 13år och det blir nog en vända förbi Donkan med stort D om jag får bestämma.
Sen jul på liseberg med love och en härlig afton med romantik, om man nu kan skriva så utan att det låter allt för fjolligt !?

Rester i skoluppgifter jag har att göra:
- Skriva en uppsats om hedersmord.
- Klargöra planeringen för min utställning - "ta inget förgivet".
- Bokrecension om: "tusen strålande solar" skriven av Khaled Hosseini.

Inte så mycket, men det tar mer tid än vad man tror.
Sen ska jag ta bilder på min jacka som ska säljas, lägger även upp den här om det är någon som skulle fatta intresse !
(I LIKE YOU!)

Peace out ;)

...

It's like your a drug,
it's like your a demon I can't face down,
it's like i'm stuck,
it's like i'm running from you all the time...

It's like I can't breathe
It's like I can't see anything
Nothing but you
I'm addicted to you
It's like I can't think
Without you interrupting me
In my thoughts
In my dreams
You've taken over me
It's like I'm not me
It's like I'm not me


what to do

åh, jag vet inte vad jag ska göra.....
jag vill redan kalla honom min, jag drömmar om honom på nätterna och när jag inte hör något ifrån honom blir jag nästan ledsen. vad sjutton gör man åt detta?
ska man berätta det för honom? men det som tar emot är rädslan att bli sårad... oandra sidan måste man vara beredd på att offra för att få ut något bra av det.

åh, blir helt spattig.
jag är fullkomligt kär!!!   =s

X-mas

Nu sitter jag här igen; vid min dator, i min säng, med min latte.
Det är lördag och en hyfsat fin dag.
Men det är inte att tänka på, här ska det städas o finas till för idag ska vi jobba.
Jobba jobba jobba, hela dagen lång. Det är dock inte lika stökigt i buktiken som det var igår så dagen kommer nog ändå springa på fort.
Sen ska Mimmi hem och sova djupt efter en bra film och glass!!!

Dessa julfester.
Det är väl lite överskattat tycker ni inte?
Företaget du sliter på bjuder dig på alkohol under en kväll och till det en stinkande fett julbord.
Tänk att du tar hand om helt sjuka kunder, folk som gnäller och attackerar dig personligt eller för den delen blir mobbad på arbetsplatsen eller kanske t.o.m. är på väg till att become utbränd. Vill man ha ett glas som lindrar det då?

Visst julborden är det väl inget fel på (mer än att jag inte är överförtjust i maten) men själva konsumtionen av alkohol är överdriven. Varför inte istället göra något vettigt av tiden tillsammans, bjuda jobbet på en rolig weekend, hyr en stuga i skogen och led skallgång-whatever. Men att tacka alla för ett bra år bakom skummet av två öl känns aningen meningslöst.

När man träder in i den dimmiga lokalen möts man av blandade lukter som alkohol och svett, kvällens tema är :"julfester SKA spåra ut" !

Jag har festat något sjukt otroligt de dåvarande veckorna och fasade för att jag skulle kolapsa vid julfesten igår MEN duktig som jag är försöker jag hålla på det jag ger mig in i. Jag drack rimliga mängder det vill säga 2 glas vin och tog bussen vid 12. Jag är förvånansvärt stolt över mig själv. Nu ska jag hålla mig ända fram till, tja, annandag jul?!

Nu bär det av och ikväll är det moooovietime, du o ja babe!

Beautiful Disaster

Herregud, vad är det med mig?
Det känns som om jag blivit drogad...jag känner inte igen mig själv längre.
Har ni någon gång träffat en människa som får er att svettas hela tiden, tappa talförmågan men samtidigt ORDBAJSA och bli helt vanvettig?
Det har jag gjort.
Jag säger fel saker vid fel tillfällen och jag ska analysera, diskutera onödigheter samt become a STICK.
Ja precis, jag känner mig som en pinne...stel som en pinne sitter jag och försöker låta smart och rolig och se så söt ut som möjligt........
Jag är förvånad över att motsatsen till människor jag vanligtvis springer på ens existerar!
Jag är vanligtvis självsäker, kaxig och otroligt medveten om exakt vad som ska göras och inte göras (vid rätt tillfälle), men I raise my case, har fullkomligt tappat greppet...
Jag kan inte NOG beskriva hur rörigt mitt huvud tänker just nu och hur jag ens kan sitta på en stol utan att inte ramla av.
Kär?
-vad är det? hur vet man det? när vet man det? Kan det vara så...nej, inte nu efter så kort tid, eller?
Gaaaaaaaaah, får flipp.
Det funkar skit bra i telefonen och via sms eller för den delen msn men i verkligheten, in real life, pffs så jobbigt.
Ska det vara såhär, ska man känna såhär och då gott folk är inte ens en kyss eller sex inräknat i bilden ALLS...

Jag får ta ett djupt andetag och helt enkelt slappna av......nu gör vi detta, vi går vidare och vi tja, hjälp, vad gör VI ???

Passande: Kelly Klarson- Beautiful Disaster !

RSS 2.0