Intet ont anande..
Nu har jag funderat igenom vissa saker och det jag kommer fram till är inget lysande direkt.
Jag är inte en person som förhastar mig, jag är oftast väldigt noggran med vad jag känner och vad jag tycker innan jag träder in i något.
Jag har haft en sådan förvirrande tid de senaste månaderna att jag inte varit mig själv.
Jag har uttryckt mig dumt inför vissa människor och jag har tagit fel på mina känslor.
Jag trodde jag var förälskad, jag ville vara förälskad, jag hoppades att jag kunde bli förälskad i just denna personen men svaret blev ett tydligt nej efter den helgen som nyligen passerade.
Kraven kom för snabbt....har jag svårt att bli kär gör du inte saken lättare genom att bomba mig med krav på ett vuxet förhållande, flytta ihop, älska....man kan ha tålamod. Även "vuxna" tar god tid på si
Jag är verkligen verkligen ledsen att behöva säga detta men det blir nog inget med "dig och mig". Som jag skrev för någon vecka sedan: Jag blir helt spattig när jag är med dig, jag är inte mig själv och framför allt så inser jag att jag inte tycker om den personen jag blir när jag är med dig.
Men jag hade kunnat vänja mig vid den tanken om inte du varit så klar i din tanke om hur en tjej ska se ut:
- Lydig, snäll, tyst, smal, BLOND, långt hår och helst klä sig med skinn jacka plus stor päls krage.
Vem låter det som- jo ditt ex käre vän.
Ingenting av det som skrivits över stämmer in på mig. Där kom ett farval.
Ha en riktigt God Jul och ett kanon Nytt år....men jag finns inte med i planeringen längre.
Sen om ni ger mig utrymme att skriva om en helt annan person.
En nära gammal vän kan jag kalla honom, för det är vad han för mig.
Jag saknar honom skandalöst mycket och jag hoppas att vad han än tar sig för så kommer det gå kanon bra.
Vi sågs häromdan och det kändes rörigt men ändå bra.
Du har fortfarande kvar glimten i ögat och den bländar mig fortfarande.
Jag saknar dig och det kommer säkert lösa sig bra....men vart har du tagit vägen?
http://www.youtube.com/watch?v=17xyqDMxfyE
