So..

Been there, done that!
I'm overcame it all, and i'm still standing tall by the side of the streets.

My new life is complicated but I'm learning how to deal with the smal regular pleasures that are given to me.
It's hard to stand alone and grow, but I'm dealing with it in a good grown up way.

The story of my life is starting here and now so if you ask me how it ends I would probably say "it never ends"!
I'm sitting by my computer, done most of the packing and are ready to move for a new, better every day uses.


I can tell you all that I've met some very exciting persons and they all will stay in my mind for as long as I can remember. I've been drinking more then I really can stand, I've been dancing my feet off and I've been walking the nightly streets home to many times now that I've discover that life isn't all this: it's more, but it was fun. I've done mine for the party community! And here and now I will say thank you all for my most excellent weekend for a long time.

I've discoverd that since I had a deep relationship I been passing by all these people and I've been missing so much fun that I now look back at everything so regretful. But I'm still young so I will continue expire my views from now on, I will not go in a relationship with those principals again, never again.

My plans for my new year is following:
- apply for the courses that will give me my job: journalism or psychology.
- get my own appartment, had one but that's a lost.
- book my trip to the country I've been looking for to long.
- never ever look back at my old life again, and I mean it!

So thank you all for the most grateful support, but from now on I'm on my own and I will be just fine. =)
I'm not sad, i'm curious, excited and really happy for what's coming...

J'taime

My tears are finally draying out,
my heart is slowly heeling,
and my smile is breaking free...all again.

Why does people need to get throw these terrible things?
-to learn
-to grow
-to build
Well, the miracles things I learned about this is to never ever let in a person who
at the first site shakes your bones, get your heart to crawl deeper and specially sets your head in such spinn you'll think you'll never feel free again.
But as the stupied girl I am, I had to jump right into that boat... What a miss!

Then again, after rain comes sunshine, but in the end you shall never regret your actions.
Puh, I can't enough tell you this story, I can't stop repeating it in my head over and over again.
At avery evening I feel strong, confident and overwinning it all, but in the mornings I feel alone, broken and with a missing pice of my heart.
So to end this sad little story once for all, I'll just tell you to forget about this and never ask me about it again.

I'm having a fantastic time in this new city. I've investigated the night life and also all the little stores and coffee shops that fills up the smal streets.
So I will continue to expire my views and get back to you in a flash,
C'est la vie,
J'taime!

I raise my case.

Som sagt, jag flyttar bokstavligt talat IDAG.
Det ska bli så skönt och jag ser verkligen fram emot att få börja om.
Jag har faktiskt aldrig bott i något annat land en längre tid. Möjligen Usa och diverse långresor,
men this is for real.

Jag ska till ett land som för mig blir en stor möjlighet och tillgång på så många
sätt att jag inte vet var jag ska börja... Jag tänker inte tala om ifall det är London eller Norge, that will remain a secret for thoose who ask.

Jag tar härmed farväl för ett år framöver med mina löparskor och en (för-)tunga resväska i min hand och ger mig av tonight.
Jag kommer naturligtvis avslöja för er vart jag är när jag väl varit där ett tag. Bloggen comes with me!
And so does F.b MEN jag byter nummer på plats, så för er som är intressanta för mig get's my new in a sec.

Kiss Kiss Bang Bang,
C'est la vie bitches!!!
=)

It start right here and now.

Efter en veckas bearbetning av tårar, självplågeri och ångest dämpande snus,
har jag insett att jag faktiskt kan göra vad jag vill nu.
Precis just i denna sekunden startar mitt liv, mitt nya vxna liv. Jag ska leva nu, göra saker och komma någon vart.
Har ju så länge suttit och pratat om resor dit och pluggande hit, men först idag efter att ha träffat en gammal vän fick jag ro.
Ro som viskade sig in i mitt öra och som försänkte hela kroppen med värme och lugn.

Jag har spenderat så lång tid på att tillfredställa den kille jag fortfarande (naturligvis) älskar och gjort ändringar i mitt liv endast för att jag hoppades så förtvivlat att han skulle ge samma respons tillbaka. Men nej, det finns inte här och kommer kanske inte heller att finnas...och vem vet, det kanske vi aldrig får reda på heller!?

Jag vet att dit jag flyttar nästa vecka, dem vänner jag skaffar mig i framtiden och den översvämmande kärlek jag kommer få av en man som ser mig- förtjänar jag punkt till pricka.
Inte sant, det är väl så med livet. Man har sin första kärlek och sen har man sin andra och har man tur hamnar man med nr 3 resten av sitt liv.

Jag vet att jag kommer träffa någon i framtiden som ger mig allt som jag inte fått här och nu och som tacksamt tar emot allt jag ger med ett leende på läpparna och en värmande kyss i pannan.
Jag känner mig lugn, trygg och glad än vad jag gjort på mycket mycket länge.

Jag ska leva för mig och gammalt kommer nu förbi gammalt för mig. Jag tar härmed inte tag i det förflutna, jag ser endast framtiden.
Adjö och Välkommen! =)

To the one.

Allt började som en dröm.
En dröm man bara upplever en gång i livet. Vi möttes på krogen, ett vulgärt ställe som intet sa oss någonting, men ändå såg vi varandra och fann det där "the sparkle".
Vi inledde vårat förhållande med mysiga stunder, vilda nätter och en aldrig stoppande kärlek.

Visst kom det dåliga stunder. Har du det för bra eller om du upplever för mycket lycka och kärlek i ditt liv, trampar någon in och ser till att du får se some bad sides- något som efteråt får dig att älska och uppskatta det du håller kärt... Det var tårar, skrik, hemska stunder men också alltid lyckliga slut.

Vi levde vidare, starkare för våra känslor än någonsin. Vi började samla på oss lyckliga minnen tillsammans:
3 månaders dagen: du hemkommen från jobbresa, jag väl placerad i dina föräldras lägenhet mitt i fixandet av rosenblad, varmt bad och en flaska champange.. Det ledde till en magisk natt.

Vi delade alla fredagar, efter skola eller jobb, inhandlade goda drycker och mat, myste till en välgjord klycha till film och slöt oss närmare och närmare.

Vi hade alla biobesök, filmkvällar, , middagar, utekvällar- uppvisandet av varandra njöt vi endast av. Att folk tittade, avundsjuka blickar som brände hårt i nacken men som lika snabbt slocknade.

Vi fick till slut et abrubt slut, för en kort tid, en tid som gjorde stor skada för våran inre själ och blödande hjärtan. Men också ett slut som gjorde oss starkare, säkrare på att det var vi som skulle hålla ihop. Vi såg varandra som de gamla paren i parken, vid sjön, som träffades i unga år men som fick ett liv tillsammans fyllt kärlek.

Vi red sommaren ut, åkte iväg till Teneriffa och nu det sista i den svåraste stunden av dem alla, till Grekland.
I Grekland insåg vi båda två att vi ägnat så mycket tid för varandra att vi missat allt runt omkring. Nu kom kraven på studider, arbetssökande, flytt hemifrån och stärka dem banden alla människor behöver(ensamma) för att kunna dela med sig så mycket av sig själv som man gör när man blir 2.
Vi kom hem, det blev värre....Du valde att inte ge det en chans, du var utmattad av alla tårar, onödiga ursäkter och kraftfulla bråk.
Jag förstår dig dock, jag var lika trött jag, men inte i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig få uppleva ett så hårt slag i magen, en sådan kraftig stöt mot mina tinningar, ett så väl utskuret hjärta från min kropp...

Nu står jag här, det enda som spelar revy i min tomma skalle är alla minnen, stunder då man vaknat upp och fått känna din nakna kropp värma en jämte dig, galna sekunder på mopeden i Grekland och framför allt kvällarna då vi lovade varandra allt.
Det enda som får mig att fortsätta hoppet om att se nästa dag är den intensiva, svettiga träningen, de försupna kvällarna av rödvin djupt försjuken i min säng med den ena kärleksfilmen spelade efter den andra.

Jag ÄLSKAR dig, kommer alltid att göra.
(innerst inne visste jag att jag skulle få igen för att ha krossat ditt hjärta så, men du ska veta att nu är det du som står där med mitt hjärta i din hand och spottar på det).
Jag vet att jag tänkte att jag aldrig någonsin skulle få för mig att gå tillbaka till dig, att jag inte ville se dig, ville inte höra ifrån dig och framför allt inte ens ägna en enda tanke åt dig under en hel månad...sen kom den starka kärleken som ändå finns där mellan oss ikapp mig och den gav mig en hård stöt i hjärtat och satte allt på plats igen. Kanske glider vi ihop en dag igen (så som ödet vill ha oss), men det känns verkligen inte så denna gången och därför lämnar jag nu landet tomhänt och utan hjärta eller hopp. Kanske finner jag det igen, men den enda jag vill finna är dig.
Tänk igenom ditt beslut och glöm aldrig att jag fanns där alla stunder du behövde någon, dem stunder vi älskade och dem stunderna du behövde stöd!

Jag kan nu inte avsluta eller tillägga något mer än detta. Hoppas du förstår en dag, att det vi hade var fint. Lycka till i livet, hoppas du finner kärlek och lycka igen!
Farväl, jag älskar dig.

RSS 2.0