Hopplöst.

Jag förstår inte hur allt detta onda och sårande kunde hända oss.
Hur kunde vi bli såhär mot varandra,
vem är det som inte vill se oss lyckliga tillsammans?

Jag ser par runt omkring mig, som ser ut som du och jag gjorde en gång i tiden.
Lyckliga, oemotståndliga för varandras attraktion, leendes.
Vart försvann den delen av oss?

Par som går hand i hand genom stans gator en sen fredagkväll.
Dem har varit ute och festat med vänner, de ska nu hem och krypa ner tillsammans i deras gemensamma bostad, i deras stora mjuka säng och hålla om varandra tills morgons solens strålar skiner in och väcker dem.

Par som julhandlar, håller hand och kysser varandra efter varje hittad julklapp. Lyckliga och hållbara.
Fikar med glögg och pepparkakor, myser vid öppen brasa och lagar goda lyxiga middagar tillsammans.

För dem två finns inte världen utanför.
Vad hände med oss? Varför kan vi inte ha det lika bra?
Finns det en chans till att vi kan få det så igen?

Efter all tid av väntande och grubblande har jag inte sett att allt negativt vi först gjorde slut för, existerar inte för mig längre. Jag ser bara allt positivt, alla lyckliga stunder med vänner och familj. Tillsammans på kvällarna framför tv, ihop krypna hos varandra.... Det känns som om jag genomgått en antibiotisk genomrensning av hjärnan och kroppen.
När jag ser dig, när jag hör dig, när folk nämner dig pirrar det en snabb varm stråle igenom min kropp....en implus som säger: "ta honom och släpp honom aldrig mer".

Men så glömmer jag av, att det är du som inte vill ha mig.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0