Farväl.

Jag har bestämt mig nu.
Det tog lång tid och jag känner mig så fjantig för att ha tjatat om det i åratal men aldrig fått tummen ur.
Det är bara ett år som försvinner från Sverige, men min magkänsla säger mig att det blir för gott.
Visst kommer jag att titta in i Sverige igen, men bara för korta visiter.
Jag åker med första bästa plan redan i September. Då lämnar jag Sverige för en oviss framtid i England, London.

¨För vänner och familj, min älskar Kritstian:
Det gör redan ont, tanken på att lämna er.
Kristian: Du har saker att reda ut här hemma, jag behöver komma bort. Vi finner varandra igen, det vet jag. När du är klar kanske du kommer redan i November. Jag älskar dig så mycket och vill inte lämna dig men jag måste. Det behövs även för mig som för oss två.
Familjen: Jag kommer sakna er innerligt. Att alltid haft er som en trygghet, alltid lyssnat på goda råd och uppmuntrande klanger. Jag är rädd. Jag är rädd för jag vet inte när jag kommer få se er igen och jag är rädd för att nu gäller det att stå på egna ben, skapa mitt liv och forma den jag ska vara helt ensam.
Vänner: Ni är för alltid inristade i mitt hjärta, oavsett om vi befinner oss ifrån varandra på varsin sida av atlanten så vet jag att jag alltid kan lita på er och ni kommer alltid kunna vända er till mig.

Jag älskar er alla så och kommer sakna er till förbannelse.
Men nu börjar mitt liv.
/ Eran allas Mimmi

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0