Här för en kort visit.

Flisan sitter kvar,
men jag har andra saker på hjärnan som distraherar.
Jag gjorde det, jag har nu kommit ett steg närmare vuxenmedaljen.
Dock var det en tid sedan nu, men jag måste ändå få visa lite glädje och adrenalin här.
Tän så totalt intställd på fiasko, på ett misslyckande att när vägverkets ansvariga öppnar munnen och fäller ordet "GODKÄNT" brister jag ut i hetsig gråt...kanske inte så vuxet att börja gråta, men jag var så glad. Haha!

Nu är bilen min, min pappa är allt bra snäll. Den står så fint parkerad där ute på valhalla badets parkerings plats för de anställda och bara väntar på att jag ska sluta jobbet för att få gasa. Tror jag har världens bästa pappa ändå!!!

Åter till allt annat:
de flyter som de ska! Stör mig lite på en del folk som endast äger en blogg för att lovorda och skriva komplimanger till personer. "åh jag vill tacka den personen, jag vill be om ursäkt till den personen"...ja men du själv då?
Whatever, Jag avlägsnar mig ånyo en gång och glider ut en stund i solen.
WORD!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0