Jul, jul, strålande jul
Visst är det underbart med julen?
Vissa blir nog benägna att hålla med mig och de andra vars enda tanke på stressen med bak,klappar och städning blir panikångest, slipper! Jag tycker ialla fall personligen att det är riktigt mysigt med julen. Stämningen, mörkret, de tända ljusen och bara alla dessa lukter som för oss blir nya varje år.
Idag ska jag ge mig ut för att handla de sista klapparna.
Redan hunnit köpa till: mamma och mormor.
Nu bär det av för: Victor, Kristian, Pappa smat
some friends(and you know who you are: exciting isn't it?):P
Jag kan dessvärre inte skriva upp vad jag ska köpa eller vad jag köpt, det tar vi i ett inlägg efter julen. Men DYRT blir det fanimej...men en annan har ju pengar;) haha!Vissa blir nog benägna att hålla med mig och de andra vars enda tanke på stressen med bak,klappar och städning blir panikångest, slipper! Jag tycker ialla fall personligen att det är riktigt mysigt med julen. Stämningen, mörkret, de tända ljusen och bara alla dessa lukter som för oss blir nya varje år.
Idag ska jag ge mig ut för att handla de sista klapparna.
Redan hunnit köpa till: mamma och mormor.
Nu bär det av för: Victor, Kristian, Pappa smat
some friends(and you know who you are: exciting isn't it?):P
NEj skämt o sido. Det är nästan roligare att ge än att få.
Sen ikväll bär det av, Personalfest. Alla tiders vettu! Sprit, julmusik och pompa med ståt. Ska nog titta efter något litet att ha på sig idag också. Hittade en sån fiiiiin klänning på kookaï, dock 1800. Vi får skrapa:P
Nu ska jag ge mig, adios comprende?:P
Sverige ett land?
Ibland undrar jag om man kan vara stolt över sitt fosterland Sverige.
Visst är det ett fint land, med många förutsättningar för både låg- och höginkomsttagare, sjuka eller invandrare.
Invandrare har på senare tid blivit ett skäls ord. Man får inte använda det för ofta för det uppfattas som invandrarFIENTLIGT. Då är frågan vad ska man säga; immigrant, utlänning, person som söker assyl? Hmm, mycket intressant. Visst är det helt okej att folk från andra länder som vill söka en ny början eller ett krigsfritt liv ska få komma till oss. Men då är det väl ändå DEM som ska ta seden dit DEM kommer och bruka det vi gör. Vi har religionsfrihet i detta landet så det är okej för dem att bruka sin religion ex.: muslimska muhammed eller Alha etc.
Vi har t.o.m byggt upp synagogor och moskéer åt dem. Men är det inte ett bra försök om man ska börja om i ett annat land att först och främst lära sig språket, sedan ge sig ut och söka sig ett arbete och finns det inga arbetet som kan ges börja då studera så ni kommer in i samhället bättre för oavsett vad ni gör så får ni bidrag ska ni veta.
Men då hör man ändå många klaga "jävla svenskar", "jävla sverige", "deras land, deras lagar, deras förordningar- inget funkar", men hallå? Vi tog emot ER med öppna armar, va nu för fan lite tacksamma och sätt igång. De flesta som kommer hit sätter sig i kön till a-kassan de första de gör och andra förtidspensionerar sig eller lever på barnbidragen, för dessa människor har ju för fan mer än fem ungar per man. Sen kommer vi till DE som kan svenska språket och som går i skolan och som observera FÖRSÖKER leva det liv vi svenska ungdomar gör. De blir stöddiga, tror bokstavligt talat att de äger spårvagnar, bussar, gator och torg. T.o.m när du ska in på krogen kan du räkna med att fem stora, håriga (ursäkta ordvalet) "BLATTAR" vill tränga sig före eller säger :"Hallooo gumman, ey mannen fixa bryden. " etc. Kort sagt de är jävligt kaxiga och stöddiga för att ha kommit med ingenting från ett urfattigt land till oss som hjälpt som de så bra med allt. Visst kan denna texten ses som ett enda stort rasistiskt påhopp eller för den delen hets mot folkgrupp. Men jag pratar inte om alla utan om några få utvalda människor som jag både har bevis och sett/hört om. Jag skriver däför denna texten för att jag tycker det är synd att de beter sig såhär. Kan inte de invandrarna som redan finns i Sverige och som sköter sig, ta hand om "de sina" och visa dem hur man uppför sig som folk. Visst, fine det finns frukstansvärt mycket äckliga svenskar som jag kan rabbla upp också men nu handlar inte texten uom dem utan om otacksamma människor vars liv fått en ny start. För passar det inte att bo i ett sånt bra land som sverige, så är det bara att packa väskan och åka tillbaka istället för att yttra sig: "JÄVLA SVENSKAR". Sen vill jag tillägga, att det oftast ÄR invandrarna som är mer rasistiska mot sig själva än vad vi är mot dem. För så fort vi säger "nej inte repa bilen, inte spotta på gatan, inte slänga skräp där, snälla va lite tystare min bebis sover" då är VI rasisterna-konstigt va? Hmm.....fundera o kommentera
Visst är det ett fint land, med många förutsättningar för både låg- och höginkomsttagare, sjuka eller invandrare.
Invandrare har på senare tid blivit ett skäls ord. Man får inte använda det för ofta för det uppfattas som invandrarFIENTLIGT. Då är frågan vad ska man säga; immigrant, utlänning, person som söker assyl? Hmm, mycket intressant. Visst är det helt okej att folk från andra länder som vill söka en ny början eller ett krigsfritt liv ska få komma till oss. Men då är det väl ändå DEM som ska ta seden dit DEM kommer och bruka det vi gör. Vi har religionsfrihet i detta landet så det är okej för dem att bruka sin religion ex.: muslimska muhammed eller Alha etc.
Vi har t.o.m byggt upp synagogor och moskéer åt dem. Men är det inte ett bra försök om man ska börja om i ett annat land att först och främst lära sig språket, sedan ge sig ut och söka sig ett arbete och finns det inga arbetet som kan ges börja då studera så ni kommer in i samhället bättre för oavsett vad ni gör så får ni bidrag ska ni veta.
Men då hör man ändå många klaga "jävla svenskar", "jävla sverige", "deras land, deras lagar, deras förordningar- inget funkar", men hallå? Vi tog emot ER med öppna armar, va nu för fan lite tacksamma och sätt igång. De flesta som kommer hit sätter sig i kön till a-kassan de första de gör och andra förtidspensionerar sig eller lever på barnbidragen, för dessa människor har ju för fan mer än fem ungar per man. Sen kommer vi till DE som kan svenska språket och som går i skolan och som observera FÖRSÖKER leva det liv vi svenska ungdomar gör. De blir stöddiga, tror bokstavligt talat att de äger spårvagnar, bussar, gator och torg. T.o.m när du ska in på krogen kan du räkna med att fem stora, håriga (ursäkta ordvalet) "BLATTAR" vill tränga sig före eller säger :"Hallooo gumman, ey mannen fixa bryden. " etc. Kort sagt de är jävligt kaxiga och stöddiga för att ha kommit med ingenting från ett urfattigt land till oss som hjälpt som de så bra med allt. Visst kan denna texten ses som ett enda stort rasistiskt påhopp eller för den delen hets mot folkgrupp. Men jag pratar inte om alla utan om några få utvalda människor som jag både har bevis och sett/hört om. Jag skriver däför denna texten för att jag tycker det är synd att de beter sig såhär. Kan inte de invandrarna som redan finns i Sverige och som sköter sig, ta hand om "de sina" och visa dem hur man uppför sig som folk. Visst, fine det finns frukstansvärt mycket äckliga svenskar som jag kan rabbla upp också men nu handlar inte texten uom dem utan om otacksamma människor vars liv fått en ny start. För passar det inte att bo i ett sånt bra land som sverige, så är det bara att packa väskan och åka tillbaka istället för att yttra sig: "JÄVLA SVENSKAR". Sen vill jag tillägga, att det oftast ÄR invandrarna som är mer rasistiska mot sig själva än vad vi är mot dem. För så fort vi säger "nej inte repa bilen, inte spotta på gatan, inte slänga skräp där, snälla va lite tystare min bebis sover" då är VI rasisterna-konstigt va? Hmm.....fundera o kommentera
En fråga som alla andra..
Det finns stunder i livet då vi helst hoppats på att vara död. Och det finns stunder då vi helst hoppas på att få leva så länge som möjligt. Konstigt minst sagt! Och då är frågan varför ger vi oss själva denna känsla: död eller levande?!
Man kan med en enkel förklaring kalla det "lyckorus" eller "ångest". Hmm, ett mycket intressant perspektiv på det hela. Ta till exempel en givande kväll på krogen. Förfesten är ju garanterat den klockrena delen av kvällen; den innersta kretsen är samlad för olika lekar och påhitt, kanske även en middag. Sen ska de ge sig ut på äventyr eller ihop om att få bekanta sig med så mycket människor som möjligt eller att få bli som full som möjligt?
Kvällen kanske slutar med att du spyr i en buske, ångrar att du mest höll dig i bakrunden eller att "you get lucky" och då är frågan, kommer du verkligen känna dig så tursam dagen efter. Den där morgonen då du vaknar upp och får se vem som egentligen ligger brevid dig. Var kvällen lika lyckad som du hade hoppats på?
Sen har vi naturligtvis alla stunder som du bara skulle kunna få DÖDA (lustigt men sant) för att få göra eller vara där igen. Kanske en underbart mysig middag med den kärestan och helt plötsligt ska det framföras hur mycket kärlek som finns eller kanske en förlovning. Ja, klart. Har du otur kanske personen i fråga t.o.m vill dumpa dig, men ey, det är bara att resa sig upp, borsta bort dammet och tänka: "det var inte min dag idag, men det kommer en dag imorgon".
Du kanske fick alla de mvg.n du önskat så efter eller du kanske rent av fick världens mest underbara present man kan få av sin mamma/pappa/syskon eller mormor..^^
Ja, det finns många tillfällen i livet som vi med iver spelar in och försöker spara till restvärlden. I form av minne då eller av ren kåthet för teknologi?
Det kan diskuteras men saken är den att vi alltid kommer bevara de stunder som betytt mycket för oss och tyvärr, tråkigt men sant, även de stunder då vi som sagt helst hoppats på att få vara död.
Frågan är nu då ställd- vad ska vi göra med alla minnen? Se tillbaka och skratta oss trötta eller lipa för att vi faktiskt sa eller gjorde så?
Nu tycker de flesta säkert att det är ren trams att jag sitter här och skriver om djupa tankar som jag själv besvärar mig om....men jag ville bara på mitt eget sätt lätta mitt hjärta och lättare sagt än gjort: det är nu fullföljt!
Tack och adjö..^^
Man kan med en enkel förklaring kalla det "lyckorus" eller "ångest". Hmm, ett mycket intressant perspektiv på det hela. Ta till exempel en givande kväll på krogen. Förfesten är ju garanterat den klockrena delen av kvällen; den innersta kretsen är samlad för olika lekar och påhitt, kanske även en middag. Sen ska de ge sig ut på äventyr eller ihop om att få bekanta sig med så mycket människor som möjligt eller att få bli som full som möjligt?
Kvällen kanske slutar med att du spyr i en buske, ångrar att du mest höll dig i bakrunden eller att "you get lucky" och då är frågan, kommer du verkligen känna dig så tursam dagen efter. Den där morgonen då du vaknar upp och får se vem som egentligen ligger brevid dig. Var kvällen lika lyckad som du hade hoppats på?
Sen har vi naturligtvis alla stunder som du bara skulle kunna få DÖDA (lustigt men sant) för att få göra eller vara där igen. Kanske en underbart mysig middag med den kärestan och helt plötsligt ska det framföras hur mycket kärlek som finns eller kanske en förlovning. Ja, klart. Har du otur kanske personen i fråga t.o.m vill dumpa dig, men ey, det är bara att resa sig upp, borsta bort dammet och tänka: "det var inte min dag idag, men det kommer en dag imorgon".
Du kanske fick alla de mvg.n du önskat så efter eller du kanske rent av fick världens mest underbara present man kan få av sin mamma/pappa/syskon eller mormor..^^
Ja, det finns många tillfällen i livet som vi med iver spelar in och försöker spara till restvärlden. I form av minne då eller av ren kåthet för teknologi?
Det kan diskuteras men saken är den att vi alltid kommer bevara de stunder som betytt mycket för oss och tyvärr, tråkigt men sant, även de stunder då vi som sagt helst hoppats på att få vara död.
Frågan är nu då ställd- vad ska vi göra med alla minnen? Se tillbaka och skratta oss trötta eller lipa för att vi faktiskt sa eller gjorde så?
Nu tycker de flesta säkert att det är ren trams att jag sitter här och skriver om djupa tankar som jag själv besvärar mig om....men jag ville bara på mitt eget sätt lätta mitt hjärta och lättare sagt än gjort: det är nu fullföljt!
Tack och adjö..^^
Studentens tider!
Folk kämpar med läxor och prover, inlämningar av viktiga och betydelsefulla arbeten.
Genom tolv fulla och långa år.Till slut får de en bekräftelse, det är dags att bilda sig ett liv, uppfylla de drömmar och mål man strävat efter så länge.
Kanske sitter man med ångest och panik ända in i hjärtgropen- Vad ska jag göra nu? Vart ska jag ta vägen?
Skolan är ju inte bara en jobbig process genom livet utan också en trygghet för många. De vet att de ska dit imorgon och i övermorgon och dagen efter det. Möjligen ett break för helg men sedan är det dags att sitta i skolbänken igen.
Man får uppgift efter uppgift och alla ska de följa de krav och rekommendationer som skolan ger i form av sina betygskrav. Man ska vara en flitig elev med så många MVG'n som möjligt och ändå hinna ha ett socialt liv vid sidan av. Då kan man ställa sig frågan-är det slut när du tagit studenten eller är det en början?
Början på vadå? "Någonting nytt" skulle de allra flesta ha sagt.
Om man vet vart man vill ta vägen och vad man vill ha ut av sitt liv, varför all denna panik och stress. Tids nog kommer den studen då du står där med mössan i ena handen och betygen i den andra och du får göra precis som du själv vill med ditt eget liv. Då ska man väl ta chansen? Kanske passa på att resa, arbeta eller rent av fortsätta med en djupare utbildning som tar dig in mer direkt på det ämne och yrke du önskar arbeta med om några år.
Jag personligen har ett helt år kvar innan jag själv får springa rakt ut i livet med mål och full av energi. Men konstigt nog har jag aldrig känt mig så redo som nu. Jag kan lika väl ta studenten nu, på momangen!
Jag vet vad jag vill och jag vet hur jag ska kunna påbörja mina drömmar.
Jag skriver inte om studenten i form av att kunna klaga på stressen, städningen, matlagningen, inköpen eller alla gäster som ska bjudas och passas upp. Utan om den mer korrekta faktan OM studenten, vad handlar den om och vad gör den för dig och mig?!
Det är lustigt att jag känner så som jag känner men det är kanske bra att jag har ett år kvar, så jag inte förhastar mig. Tänk om jag plötsligt skulle stå där- ooops, de blev inte som jag tänkt mig...skulle nog väntat ett tag och funderat grundligare på om denna drömmen FUNKAR!
All lyckoönskning till dem som tar studenten i år och ett stort GRATTIS till mina kära vänner runt omkring mig som springer ut med mössan i hand, nu till veckan. Lycka till!!
För min egen del blir det att ta av sig tofflorna och ta hundarna på en prommenad.
Tack och a
Genom tolv fulla och långa år.Till slut får de en bekräftelse, det är dags att bilda sig ett liv, uppfylla de drömmar och mål man strävat efter så länge.
Kanske sitter man med ångest och panik ända in i hjärtgropen- Vad ska jag göra nu? Vart ska jag ta vägen?
Skolan är ju inte bara en jobbig process genom livet utan också en trygghet för många. De vet att de ska dit imorgon och i övermorgon och dagen efter det. Möjligen ett break för helg men sedan är det dags att sitta i skolbänken igen.
Man får uppgift efter uppgift och alla ska de följa de krav och rekommendationer som skolan ger i form av sina betygskrav. Man ska vara en flitig elev med så många MVG'n som möjligt och ändå hinna ha ett socialt liv vid sidan av. Då kan man ställa sig frågan-är det slut när du tagit studenten eller är det en början?
Början på vadå? "Någonting nytt" skulle de allra flesta ha sagt.
Om man vet vart man vill ta vägen och vad man vill ha ut av sitt liv, varför all denna panik och stress. Tids nog kommer den studen då du står där med mössan i ena handen och betygen i den andra och du får göra precis som du själv vill med ditt eget liv. Då ska man väl ta chansen? Kanske passa på att resa, arbeta eller rent av fortsätta med en djupare utbildning som tar dig in mer direkt på det ämne och yrke du önskar arbeta med om några år.
Jag personligen har ett helt år kvar innan jag själv får springa rakt ut i livet med mål och full av energi. Men konstigt nog har jag aldrig känt mig så redo som nu. Jag kan lika väl ta studenten nu, på momangen!
Jag vet vad jag vill och jag vet hur jag ska kunna påbörja mina drömmar.
Jag skriver inte om studenten i form av att kunna klaga på stressen, städningen, matlagningen, inköpen eller alla gäster som ska bjudas och passas upp. Utan om den mer korrekta faktan OM studenten, vad handlar den om och vad gör den för dig och mig?!
Det är lustigt att jag känner så som jag känner men det är kanske bra att jag har ett år kvar, så jag inte förhastar mig. Tänk om jag plötsligt skulle stå där- ooops, de blev inte som jag tänkt mig...skulle nog väntat ett tag och funderat grundligare på om denna drömmen FUNKAR!
All lyckoönskning till dem som tar studenten i år och ett stort GRATTIS till mina kära vänner runt omkring mig som springer ut med mössan i hand, nu till veckan. Lycka till!!
För min egen del blir det att ta av sig tofflorna och ta hundarna på en prommenad.
Tack och a
