Tillägnan

Jag vill i detta inlägg tillägna mina starka känslor, mitt hopp
och min lycka till/för en person som fått mig till detta. Det finns ingen annan människa som kan ge mig den trygghet du skänker inte heller den kärlek som bränner.
Jag vet att tiden isär gjorde oss till onda/okloka/drastiska människor, vi har nog lärt oss av det och det vi delar nu är starkare band och vilja än innan.

Vi går genom eld och vatten, lik och snö, grus och storm. Vi blir (hoppas) för evigt tillsammans i denna karusell.
Vi älskar som om det vore det sista, vi bråkar som om det vore det första, vi är kanske gjorda för varandra ändå?
Eller som en del föredrar att uttrycka det: vi förtjänar varandra?!

Jag ser fram emot långa, sena nätter med dig.
Jag ser fram emot tidiga mornar och griniga stunder, jag ser fram emot väntan hand i hand och minnena vi skapar och lämnar efter oss. Jag ser fram emot att få träffa dig igen (snart) !

Kort sagt, jag tror jag älskar dig.
Nu återigen: SNÖÖÖÖÖÖ, vad är det för fel på lite sol? Ha?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0