Frånvaro istället för närvaro
Det kan inte bli bättre än såhär. Vaknade igår morse av att mitt öra värkte så fort jag vände mig åt höger, tills sist gav jag upp och gick in i badrummet. Där fick jag en chocksyn; min nya piercing hade blivit infekterad, trots jätte noggran skötsel och vuxit in i örat. -Det fanns bara en sak att göra åt det: Snitta upp örat och ta ut örhänget.
FY FAN VILKEN SMÄRTA !!!!
Vi åkte till distriktläkaren i området, som tog en titt på det. Efter en stund sa hon suckandes att "det tyvärr inte kunde göras så mycket mer av henne, utan att jag var tvungen att åka till akuten".Axess Akuten föll sig naturligt och där satt vi i ett par timmar. Efter att äntligen fått komma in till läkaren fick jag först bedövning (vilket jag egentligen hade behövt mot den förbannade onda bedövningssprutan), sen fick vi alla vänta en stund tills han kom tillbaka och skulle börja med "operationen". Han tog av "pluppen" på baksidan och drog sedan FÖRSIKTIGT (my ass) i örhänget, insåg att oj det behövs mer bedövning- fram med den fucking sprutan då!
Efter att ha väntat en stund till kom han tillbaka och sa att han skulle snitta upp örsnibben för att få ut örhänget.
Men VAAA, det gör ju svin ont. Men jo, det skulle han. Synd bara att bedövningen aldrig tog riktigt(för mycket brosk), så där låg jag medans han snittade mitt öra med en skalpell och jag kunde känna minsta lilla TOUCH.
Inte nog med detta har jag ju som sagt lite läkarskräck, då jag inte så ofta besöker sjukhus. Så jag fick illamående osv. Men när allt var färdigt och jag skulle få åka hem, tror ni inte den jävla bedövningen slog till?
Jo jag kunde knappt gå till bilen, jag grät skakade och höll på att tuppa av.
Vilket jävla dag!
Efter att ha sovit halvdåligt i natt, fick jag dessvärre stanna hemma idag också. Inte för att jag hade behövt det med min fantastiska närvaro(som iofs bättrar sig, men den har inte råd med sjukanmälningar).
Jag får väl plugga lite annat gott så länge, nu när jag har extra kurser istället för musik- KANON !!!
Så medans ni läser, sväljer jag nog ner ett par panodil och försöker ge mig ut i det fina vädret.
C'est la vié !
HISS: Solsken, vår jippi
DISS: Mitt förbannade öra, aj aj aj
FY FAN VILKEN SMÄRTA !!!!
Vi åkte till distriktläkaren i området, som tog en titt på det. Efter en stund sa hon suckandes att "det tyvärr inte kunde göras så mycket mer av henne, utan att jag var tvungen att åka till akuten".Axess Akuten föll sig naturligt och där satt vi i ett par timmar. Efter att äntligen fått komma in till läkaren fick jag först bedövning (vilket jag egentligen hade behövt mot den förbannade onda bedövningssprutan), sen fick vi alla vänta en stund tills han kom tillbaka och skulle börja med "operationen". Han tog av "pluppen" på baksidan och drog sedan FÖRSIKTIGT (my ass) i örhänget, insåg att oj det behövs mer bedövning- fram med den fucking sprutan då!
Efter att ha väntat en stund till kom han tillbaka och sa att han skulle snitta upp örsnibben för att få ut örhänget.
Men VAAA, det gör ju svin ont. Men jo, det skulle han. Synd bara att bedövningen aldrig tog riktigt(för mycket brosk), så där låg jag medans han snittade mitt öra med en skalpell och jag kunde känna minsta lilla TOUCH.
Inte nog med detta har jag ju som sagt lite läkarskräck, då jag inte så ofta besöker sjukhus. Så jag fick illamående osv. Men när allt var färdigt och jag skulle få åka hem, tror ni inte den jävla bedövningen slog till?
Jo jag kunde knappt gå till bilen, jag grät skakade och höll på att tuppa av.
Vilket jävla dag!
Efter att ha sovit halvdåligt i natt, fick jag dessvärre stanna hemma idag också. Inte för att jag hade behövt det med min fantastiska närvaro(som iofs bättrar sig, men den har inte råd med sjukanmälningar).
Jag får väl plugga lite annat gott så länge, nu när jag har extra kurser istället för musik- KANON !!!
Så medans ni läser, sväljer jag nog ner ett par panodil och försöker ge mig ut i det fina vädret.
C'est la vié !
HISS: Solsken, vår jippi
DISS: Mitt förbannade öra, aj aj aj
Kommentarer
Trackback
