Det är inte möjligt..
Det är helt otroligt! Det har hänt igen....hur kan man bara inte lyckas att vara lugn, normal och lycklig?
Det måste vara mig det är fel på. Är jag bossig? Desperat? Blödig? Eller helt enkelt inte "flickvänsmaterial"?
Ja vafan ska man säga?! Varje gång likadant, man träffar någon, lär känna varandra, börjar få känslor och vips när man tror och hoppas att det är som bäst så kommer killen (till idiot) och förklarar att detta var mer en kul grej...time to move on!
Känner man sig en aning lurad? Dum? Naiv? Aaah, det är bara förnamnet. Men slutsats: antingen träffar jag fel sorters killar eller så är problemet: JAG. Frågan är om tiden kommer att visa sig men ín the meen time, i'll just DIE, fucking die...^^ Känner mig så otroligt glad, lycklig, harmonisk i mig själv- BULLSHIT!
Skit i kärlek, för det är inget som exicterar ändå. Folk inbillar sig att den finns men det gör den inte. Det är bara lite övernaturliga känslor som tillkommer i samband med en nybunden kontakt och försvinner lika snabbt igen.
Kärlek är skit..^^
Shit, vil´ken positiv tjej- tjohooo!
Jag håller med dig, kärlek finns inte. Det är bara något någon smart jävel kom på för att folk ska fatta att dom måste ligga med varandra för att människan inte ska dö ut. För att någon på 1600-talet kom på att: "Oj vi kanske inte ska ligga med vem som helst. Det kan vi inte fortsätta göra. Vi måste ha känslor för att göa det." Men så va det den här smarta killen igen då, som fattade att det inte skulle funka. Att vi skulle dö ut.. Därför hittade han på kärlek ;P Haha. Nä, men guu va kärleken är förjävlig ibland. Men ändå så underbar..
